När en idé blir verklighet – vårt Kamratstöd
Som verksamhetsutvecklare vill man alltid kunna se resultat i saker och ting. Samtidigt är många av de viktigaste resultaten svåra att mäta innan man faktiskt har genomfört något. Ibland vet man helt enkelt inte vad en idé kan bli förrän man vågar prova. Om jag tittar tillbaka på min agenda för 2025 och 2026 stod det inte någonstans att ett kamratstöd skulle startas upp under det här året. Men ibland korsas vägar, och plötsligt öppnas en dörr. Precis så var det den här gången.
När jag och Loella, som idag tillsammans med mig – ideellt ser till att kamratstödet rullar, började skissa på hur en sådan verksamhet skulle kunna se ut, gjorde vi det bokstavligen med ett blankt papper. Vi hade förvisso en färdig modell att kopiera och inget riktigt facit att följa. Ni vet det här med den egna prägeln? Det vi däremot hade var en stor nyfikenhet och en vilja att lära oss. Så i våras åkte vi därför hela vägen ner till Vingåker för att delta på Kamratstödsforum. Där fick vi möjlighet att se, lyssna och lära oss mer om kamratstöd – och fundera över vad vi själva ville skapa. För min egen del blev det dessutom en liten inre resa på köpet. Men den historien får vänta till mina framtida memoarer.
Ganska snabbt började bilden klarna för oss båda, vi ville skapa något som är enkelt, kravlöst och roligt.
Och kanske framför allt: kamratstödet är inte en behandlingsform. Här ska vi inte komma med färdiga lösningar på varandras liv. Här ska vi göra roliga saker tillsammans, umgås, lära oss av varandra och vi vill och framför allt lyckas skapa ett sammanhang. Innan sommaren hade vi till och med lyckas sätta fyra datum i kalendern för kamratstödet, premiären skulle bli av 30 september – och självklart skulle första kvällen firas med tacos.
Jag köpte in tacos för vad som närmast kunde liknas vid en mindre armé, för vi visste ju inte hur många som skulle komma? Hela vägen från start har Loella och jag sagt att om det kommer en person utöver Loella och mig, så är vi överlyckliga.
När dörrarna öppnades klockan 18.00 30 september och en efter en började personer att trilla in så var det lite obegripligt att ta in vad som hände. Plötsligt stod jag och Loella där – med en betydligt större premiärgrupp än vi vågat hoppas på. Vi blev inte en, utöver oss två – vi blev 18 deltagare!
Kvällen fylldes av mat, samtal och diskussioner. Det blev pingisspel, skratt och nya bekantskaper. Och kanske det finaste kvittot på hela kvällen var att att många av drog oss för att åka hem när kvällen började lida mot sitt slut och undrade när nästa träff blir av?
För mig blev premiärkvällen ett väldigt fint bevis på vad som kan hända när man vågar börja med ett blankt papper.
Vi vet inte exakt vart den här resan kommer att ta oss, men vi vet att vi har börjat. Och vi är väldigt glada att så många kom den 30 september och ville vara med på första Kamratstödsträffen.
Nästa kamratstödsträff är den 14 oktober. Då lämnar vi lokalen och beger oss ut till Hörnsjön för en promenad eller annan aktivitet, och självklart blir det korvgrillning.
Tacos i all ära – men ett kamratstöd behöver tydligen också kunna grilla korv.
